Sida 14

honom patoratet. Rosalie, Rosalie! Ser han inte
bra pauvre ut, den stackars gossen? Giv honom ett
par av salig fars blommiga västar. Jaså, Brita-Lisa
är förnamnet? Mycket nätt, mycket nätt. Far med
Gud, käre Ekmarck, far med Gud. Jag vill hans
lycka."


Och det tillstaddes magistern att ännu en gång
trycka den knubbiga handen.

"Hej ho, hej ho," sjöng magistern då han åter
satt i sadeln. "Pantalonger och väst, gäll för en
präst, vacker början, framåt i sörjan. Men tro, var
jag ska finna friarefracken?"

Han red till närmaste gård, som var Rogershus.
Frack fick han inte men väl en halsduk av vitaste
silke, som Ullan Bernhusen, född Siedel, egenhändigt
framletat ur sina gömmor. Vidare försålde han till