Sida 17

"Den tör väl ligga i nådig barons ficka,"
skrattade magistern. "Eljest brukar det inte felas varken
taskspelarejäntor eller tattaretöser till Knuts."

Baronen sträckte på sig.

"Eh bien, mon cher? Jag är knekt. Jag låter
fördöme mig inte väder och vind bestämma. Jag
kommer."

Magistern bugade och önskade å stadens och
latinskolans vägnar välkommen. Hennes nåd följde
honom ut på trappan. Hon slöt porten bakom sig

och frågade viskande om magistern ämnade rida till
Klockeberga. Ekmarck jakade.

"Hälsa då käre far," sade Ullan Bernhusen, "att
av Bernhusen har han inte något gott att vänta."