Sida 22

än han måtte höra:

"Aldrig misströsta, Ekmarck. Nej, aldrig. Det
är en svår synd. Aldrig misströsta."

"Nej, aldrig," upprepade magistern fogligt.

"Fast nog kunde det finnas skäl," fortsatte han
betänksamt talande mera till sig själv än till fru

Gunhild. "Jag har ett stort och mäktigt parti emot
mig, hennes nåd, det är då sant."

Och han började räkna på fingrarna.

"Först och främst rådmanskan själv. Hon
tycker att jag är en riktig hundsvott."

"Visst är han det," medgav fru Gunhild.