Sida 25

"Skulle han icke misströsta, Ekmarck? Då vore
han väl galen. Nej, bed om ett klart förstånd, bed
Gud om ett klart förstånd."

Magistern hörde henne ringa häftigt med
nyckelknippan, då hon gick genom långa gången. Det var
hennes sätt att varsko tjänare och barn, när
mjältsjukan ansatte henne och de bittra orden trängdes
i munnen.

Den natten sov magistern i herr Liljas
brudgumsskjorta. Hans egen var lapp på lapp och flikar och
trasor och dessutom smutsig och blöt. Han sov rätt
gott.

*

En frack måste jag ha, tänkte magistern, helst
blå och med blanka knappar. Det ser reputerligt ut.
Och den måste vara efter en karl av min statur.