Sida 27

dök ned i stengropar eller bredde mörka flyn över
den frostiga mossan. Granarna drogo åt sig
grenarna, tyngda av kristalldräkten, topparna bugnade
under gnistrande kronor. Djur sågs inte till,

undantagandes furufnattar och annat småskrap. Och inga
människor.

Men i närheten av Lerberget stegrade hästen så
oförmodat att magistern helt beskedligt hasade ur
sadeln. Det var eljest en from ungvalack, mer van
vid kärra än vid ryttare och trög som en gris.

Vad nu? undrade magistern. Skulle det vara
varg eller lo i faggorna? Han trevade i fickorna
efter något tillhygge men fann intet. Inte heller
hörde eller såg han något misstänkt i skogen.
Valacken trampade en stund omkring i isskärvorna,
blev snart lugn igen och började försiktigt med
grinande nos nafsa efter den isiga mossan.