Sida 29

dråsade ned över honom. Längs den bruna
furustammen gled en lång, smal, svart kropp och hamnade
med en knapp förnimbar duns på marken.
Västerråda-tattarn, svart i ögonen, vit i håret, gul i
ansiktet, mager och senig som en gammal hök. Han
rörde sig bredbent och vaggande, med ständiga
svängningar och oroliga huvudkast. Magistern
visade han ingen särdeles uppmärksamhet men behöll
bössan tryckt mot högra höften med den korta pipan
hotfullt lyftad. På krokiga knän vaggade han fram
till valacken, granskade tänderna, granskade hovar
och hasor, drog i taglet, blåste i näsborrarna.

"Ska vi byta?" frågade han utan att vända sig
mot magistern. "Jag har en unghingst hemma i
Västerråda. Vad ska du med en valack?"

"Det är inte min, det är svärdfejarns, och jag har
honom bara till låns."