Sida 31

"Det var väl för dig att du sa skojare. Jag satt
eljest här och bidade en, som skällt mig tattare."

"Å kors," sade magistern och stramade ihop
läpparna kring ett bångstyrigt leende. "Vem är så
fräck att han skäller Västerrådafar för tattare?"

Det gulnade, skarptskurna gubbhuvudet svängde
oroligt av och an, men stillnade plötsligt och sänktes
som en fana i sorg. Rösten ljöd märkligt len och
saktmodig.

"Häradsdomarn i Ryglinge. Jan Erse om du
kännern."

"Då har I fått dom påt," sade magistern och
svängde sig upp i sadeln.

"Vart rider du nu?" frågade gubben, grep efter
tygeln.