Sida 35

Den stora svarta porten stod på glänt. I
förstugan snubblade magistern över allehanda bråte och
kom brådstörtat in i salen. Västerrådagubben
följde på tysta fötter. Han hade dragit av sig

stövlarna och ställt dem vid dörren. Bössan
behöll han.

Ensam vid det mörknade, klumpiga ekbordet i
salens mitt satt Jögen Siedel, ensam mellan två
klent lysande vaxljus, ensam och sovande över
Schroderi postilla, snarkande så att det tjocka
grågula bokbladet sögs upp och ned för varje andedrag.
På bordsändan syntes i smutsiga fat resterna efter
en måltid, bredvid postillan en blommig
porslinsmugg till hälften fylld med dricka. Magistern dröjde
vid dörren, oviss om han borde väcka kolossen. Men
tattaren slank genast bort till de smutsiga faten,
rotade bland resterna och åt. Därpå tog han
muggen, vädrade betänksamt över drickat och tömde.