Sida 38

utan like. Dock, även skrattet sinade till sist och
bruksherrn kunde andfådd bjuda sina gäster
välkomna. Till Västerrådarn sade han:

"Släkten, ja. Du har en god släkt, min redlige
vän. Min son är död. Jag vånne jag hade dina
söner och döttrar."

"Bruksherrn har väl en son till," mumlade
tattaren. "Och dotter och måg, som är förnäma."

Siedel suckade.

"Ja," sade han, "Gud beskär mig den nåden
ännu. Men den äldste och käraste ligger, där han
ligger. Och här sitter jag ensam."

Det stora ansiktet svällde upp, så att ögonen
blevo till smala springor, ur vilka tårarna ymnigt
sipprade. Han lyfte högra armen med en befallning