Sida 39

eller bön, att de icke måtte betrakta honom.

Och han sade:

"Nej, man stänger icke gravdörrn om den, man
håller kär. Inte vid mina år. På glänt blir den
stående och snar att öppna. Det är väl enda
trösten."


Mitt i natten väcktes Ekmarck av
Klockebergaherrn, som satte sig på sängkanten, bjöd vin och
höll honom vaken med otaliga berättelser om ditt
och datt.

"Natten blir mig lång," sade han. "Om dagen
kan jag sova men inte om natten. Västerråddarn
har gått till sitt, och nu har jag ingen att tala med.
Låt oss dricka."