Sida 41

eget lugn och nöje och lämnade gamle Jörgen i
sticket.

Och han berättade om sin äldste son, sin Jörgen,
som gjort ett sista förtvivlat och fruktlöst försök att
hålla Klockeberga gård och Siedelska släkten över
den stigande floden av skulder, av falska
fordringar, nedriga intriger, fiendens otaliga
stämplingar. Slutligen förtröttad och bruten hade gossen
tagit sitt liv.

Jörgen blev sittande en stund tyst, med hakan
nedsjunken mot bröstet. Så reste han sig och gick
till dörren. Med handen på vredet sade han lågmält
och lugnt:

"Nej, magistern, Gud ratar intet redskap, när
han vill straffa. De förföljde min son, de
fördärvade honom till kropp och själ. Min frände Bernt
Bourmaister och min hederlige granne Jan i