Sida 44

I den vinterkala syrenhäcken lekte Märta Janse
med småsyskonen. Där kunde de larma och roa
sig efter behag i riset. Men Märta, som redan var
tolv år fyllda, hade svårt att finna nya upptåg för

de små, helst hon själv var av ett allvarligt och
betänksamt kynne.

När hon nu varsnade en ryttare på vägen, tog
hon tacksamt mot hjälpen och ropade.

"Här kommer Knutsryttarn! Låt oss möta
honom! Ser I, ungar? Där rider Knutsryttarn!"

Och i spetsen för sin skrikande skara rusade hon
vägen framåt.

"Kom, kom! Var inte något rädda! Det är bara
Ekmarcken, som predikade i Lillhammar i somras.