Sida 5

Och konrektor höjde välsignande sina magra,
bläckbesudlade händer.

"Rid, min Andreas, rid! Vem skulle hinna lyckan
om icke en ung, flink ryttare? Rid och vänd åter i
anständig dräkt och i anständigt sällskap av grevar och
baroner, bergsmän och bönder, byttor och laggkärl,
smörklimpar och runda, behagliga töser. Vale frater!"

Magistern red. Han for fram efter sitt lynnes
beskaffenhet, skyende varken väta eller väglag. På
Larsvik togs han väl emot, omfamnades av unge
greve Henrik, som varit hans discipel, och tilläts
kyssa fröken Ullan på hand. Hovmarskalkens
syster, fröken Rosalie, gav honom ett par
pantalonger av nankin, som brukats endast en kortare tid av
hovmarskalkens far, salig landshövdingen i Falun.

"Nu sitter han torrt, käre Ekmarck," sade fröken
Rosalie och klappade honom på axeln. "Men säg