Sida 305

knotade och fordrade tillbaka sina pengar men
gumman med kassaskrinet hade i tid makat sig


undan. Då vägrade bönderna att lämna tältet.
Pretorius släppte med flit eller av våda sina apor
och det uppstod ett bedrövligt tumult. Markattornas
elaka egenskaper voro bönderna väl bekanta, de
drogo därför ned sina mössor över ögonen och sökte
i blindo efter utgången. Här möttes de av scholares,
som tagit taskspelarens parti. Snöbollar, isbitar,
småstenar, stycken av Liljas drittlar och andra
hårda föremål haglade oavbrutet över de olyckliga
bönderna, som i mörkret trodde sig anfallas av
hundrade apor eller djävlar. De flyktade i oordning
bort mot torget och förföljdes. Några kullkastades,
kringklappades och tvättades i den smutsiga snön,
andra fingo sina kläder illa tilltygade. Näsor
sprungo i blod, läppar klövos, tänder slogos ut.
Stadsfiskalen skyndade till valplatsen; men då han