Sida 309

av våda och därför att Lilja falskligen påstod att det
satt en karl bakpå min släde."

"Han är likväl en kältring," vidhöll herr
Abraham. "Hur skulle eljest en fattig karl kunna kläda
sig som en sprätt? Det mesta av hans dräkt känner
jag igen som tillhörande olika personer. Och
även om han tiggt sig till det övriga, så vet jag med
säkerhet att han stulit skjortan. För det är min
brudgumsskjorta."

Fru Gunhild log.

"Se där kröp det fram," sade hon. "Men har
Lilja inte tänkt sig den möjligheten att jag skänkt
honom skjortan?"

"Jo, gud nåde mig så visst," suckade herr
Abraham. "Det har jag nog kunnat tänka. Och därför
har jag inte anmält den saken för överheten. Men