Sida 313

Bjälkar, lådor, tältrep bildade otaliga snaror för
bärarnas fötter. Ljuset från Norstedtens fönster
trängde knappt några alnar ut på torget, därefter
vidtog fullständigt mörker. Ostan huserade vilt och
nyckfullt med tältdukar, luckor och löst bråte.
Underliga ljud förnams, än visslingar, än djurläten, än
viskningar. Mörka skepnader döko plötsligt upp

helt nära bärstolen, veko för kornettens lykta och
skymtade åter fram.

Kommerserådet gormade som hans sed var, när
han talade till tjänarna.

"Hallunkrar! Kanaljer! Vad är meningen?
Hur länge skall jag sitta som en kråkskrämma på
detta fördömda torg. Framåt! För attan, för attan,
nu stötte jag mitt knä! Ack, det skall du betala din
drummel. Tror du att portschäsen är en kaffebränna,
eller varför rister du mig som en illa rostad