Sida 322

Gunhild Lilja utförde några lyckade pas graves i
modden. Hon måtte väl skratta en sådan afton
då den blida ostan raljerade med kjolarna och
gjorde alltför lustiga propåer, då onkel
Bourmaister själv tålde skämt av sina fattiga drängar,
då hela staden bar mask, beredd till skämtsamma
upptåg.

Nyss mötte fru Gunhild i hörnet av Gamla gatan
tvenne förträffliga masker, den ene så lik
Västerrådafar som ett lingon liknar ett lingon. Den andre
höljd i en kappa från hattbrättet till fotknölarna.
Men gestalten förrådde honom. Fru Gunhild hade
hälsat honom som onkel Jörgen Siedel. Och fått en

knuff till tack. Ty ingenting kan så förarga en
lyckad mask, som att bliva igenkänd före
demaskeringen.

*