Sida 324

och utsände präktiga skyar. Fracken var den
bästa, hatten på huvudet angav att dess ägare endast
väntade på hustru och döttrar för att begiva sig till
festen.

Och stadsfiskalen knackade och ropade:

"Raska på, ålderman! Det får inte bli nattsöl i kväll."

Ty det skenbara lugnet kunde icke bedraga en
så erfaren man. Han såg mörka gestalter smyga
utmed husraderna, gömma sig mellan träbodarna,
samlas till hotfulla hopar i gathörnen för att
plötsligt och utan hans bistånd upplösas och försvinna
i gränderna. Han hörde förstulna viskningar,
underliga läten, som säkerligen voro signaler. Det
var sannerligen en lek för skälmar och en styggelse
för en god stadsfiskal.