Sida 327

Hon försvann i mörkret och herr stadsfiskalens
lyftade käpp återhölls av vakten, som sade:

"Tag inte illa vid sig, det var ju bara fru
Gunhild Lilja."

"Ja, då dårar och skälmar gå ihop," suckade
stadsfiskalen, "då stannar det redbara förståndet i
stöpet. Låt oss se, vad som här förehaves."

Fem eller sex karlar, som mellan sig förde en
portschäs, gingo i rask lunk fram till rådmans
trappa, där de blevo stående. Stadsfiskalen stötte
dem kraftigt med käppen men de vägrade resolut att
gå hem.

"Nej, det aktar vi oss för. Vi har befallning att
hämta hovmarskalken. Och husbond ska man väl
lyda framför andra."