Sida 338

"Ack," svarade hon ännu mera förlägen, "för
vem som helst. Blott det var en hederlig ung karl,
som kunde bereda sin flickas lycka."

Magistern vände henne plötsligt ryggen, han
lyfte handen och ropade:

"Silentium! Kamrater! Nu handle var och en
efter sitt huvud och var och en tage sin glädje, var
han finner den. Som rätta fribytare. Jag för min
del följer fru Gunhild till Carléns."

Han bjöd henne armen och förde henne
skyndsamt ut ur den kvävande luften i brygghuset.

"Min nådiga har alltför rätt," sade han allvarligt
och bittert. "Jag känner nu först, hur illa denna
dräkten passar mig. Men alltsammans är ju blott
en Knutsmaskerad. Giv därför anstånd till efter