Sida 350

Sätet, som utgjordes av en skinnfodrad bräda
löst lagd över slädkanterna, gnällde under tyngden,
hela släden bågnade. Det var en vanlig stor
korgsläde och den luktade starkt och illa av de kohudar,
som forslats till staden.

"Blir det krakel, husbond, så tar vi döden på oss.
Det är lätt för en vante som kommerserådet att
sticka sig undan. Men inte för oss. Så ja, nu sitter
vi som herrskap. Hovmarskalken har de skälmarna
satt i en låda och bär honom runt, runt genom
gatorna. Svär gör han som en prost, men fan kan
inte hjälpa honom så länge gesäller och drängar
regera. Så ja, då kör vi då. Skratta lagom,

husbond, eljest spricker maggördeln. I guds namn då
och måtte vi inte stjälpa."

Torget passerades lyckligt, likaså Stora gatan.