Sida 353

"Käre svärfar," inföll Bernhusen otåligt. "Vad
böveln har vi i Bondstugan att göra? Här är
packfullt med bönder och bondkvinnor och bondungar.
Fy tusan, en sådan odör! De äter, dricker och
rapar. Jag kan förbanne mig inte skilja på
svärfars sockenbor och andra. Jo, där ser jag länsman
i Stenshult och Ryglingemor."

"Ryglingemor?" upprepade Jörgen ivrigt. "Och
lilla flickan? Lilla Märta? Gott, gott. Då är
fader Jan inte långt borta. Ja, ja, käre Bernhusen.
Du är så förbålt fin av dig. Trivs inte med bönder.
Ja, ja, låt oss gå in till dina ståndsbröder i Blå
salen. Så länge."

I ajusteringsrummet, där Skur-Kajsa hjälpte
damerna av med ytterplaggen, möttes Ullan

Bernhusen och Ullan Brenner, hovmarskalkens obegripligt
fula dotter. Hon höll pälsmuddarna för ansiktet