Sida 357

Då hoppar klockaren resolut mitt in i galoppen.

Och fru Gunhild ler och tar några lustiga steg
under den gnistrande kronan.

"Lilja," säger hon, "får jag dansa?"

Borgmästaren skyndar fram och bjuder henne
armen. I sådana stunder äro hans självbehärskning
och rådighet utomordentliga. Ingen kan i hans
ansikte läsa den oro, som gnager överhetens hjärta.
Men i skägget hänger ännu något av borgmästarinnans
slätvälling.

Fru Gunhild säger:

"Nej, besvära sig inte, käre borgmästare. De
största gåsungarna vandra helst för sig själva."