Sida 362

med Joste Siedel. Hans tärningar voro illa kända,
han själv värre. Där satt han alltså, spejande
förgäves efter goda vänner och trogna grannar --

"Brukspatron," ropar mutter Carlén," kom mig inte
för nära. Han river ned mina glas med rockskörtet."

Jörgen vaknar och finner sig i skänkrummet,
omgiven av mutters hela attiralj. Han drar åt sig
rocken, skjuter samman skuldrorna, skrattar
förläget och blinkar.

"Ja, här går jag som ett spektakel," säger han.
"Det är åldern, mutter, och sorgerna. Var har vi
Jan Erse i kväll?"

"Han hjälper stadsfiskaln att hålla ordning vid
bakporten. Västerrådaföljet vill tränga sig in i
Bondstugan."