Sida 363

"Å, vill de det," säger Jörgen, vänder och går ut
i Blå salen. Han gör ett försök att gå tvärs över
golvet men ringas in av de dansande och blir stående
under kronan.

"Ja, nu kommer jag inte längre," säger han och
småler skamset. Ljuset och de snurrande paren
villa synen, han sluter ögonen.

Och åter ser han den stora, flata stenen.

Han tänker:

När jag var gosse, tog far mig vid handen och
förde mig dit. Där satt fader Joste, sade han, ensam
och allena. Måtte allt ha varit en tjuvgubbe
eftersom ingen kändes vid honom.

Och jag minns en kvällstund då jag gick förbi
stenen och hade Lill-Jörgen med mig. Där satt