Sida 373

Lisa-Brita från unge greven, skjuter överheten,
bryskt åt sidan.

"Jag ger attan i pöbeln, det är inte min sak.
Spela, lille gubben, spela!"

Och klockaren spelar.


"Ullan," säger Jörgen, "kan du minnas mor?"

Han slår upp ögonen och betraktar henne från sidan.

"Nåja, Ullan, nu menade jag inte din mor utan
min. Men det är sant, henne kan du inte minnas.
Det var präktiga kvinnor, båda två. Fast min mor
var kanske ändå den bästa. Hon var så
rundhänt och givmild. Minns du gamla stenbordet
under almarna? Där brukade hon bulla upp. För
skördefolket och tiggare och för oss barn. Ja,