Sida 374

det var en god kvinna. Hon svassa så nätt och
behagligt med kjolarna så jag hör det än. Kommer

du till Klockeberga i sommar så lägg något på
gravarna."

"Det gör väl far själv?"

"Förstår sig, förstår sig. Jag med. Och glöm
inte Lill-Jörgen. Min Jörgen."

Han sluter åter ögonen och börjar snusa som en
sovande.

Ännu en ruta krossas. Då tryter tålamodet
Wagnelii hustru. Med hörluren lyftad skyndar hon
mot trappan.

"Nej, jag skall lära dem, var David köpte ölet!"