Sida 381

Hon svarar icke. Det tredje varvet är fullbordat.
Ännu har man icke gjort något försök att skilja
dem åt. Magistern kastar en blick ut genom fönstret.
Han synes tveksam, hans fingrar leka ett ögonblick
med Lisa-Britas lockar. Därpå bugar han sig för
sin dam och säger högt:

"Min oändliga tacksamhet, mamsell Norstedt.
Jag har nu fått mitt och skall ej längre besvära."

Men Lisa-Brita vill icke lämna honom. Hon
sticker sitt huvud in under rocken som för att
gömma sig. Och bland åskådarna yppa sig tecken
till medlidande. Mutter Carlén gråter oförställt.
Prostinnan suckar ömt. Wagnelii hustru stoppar
munnen full med pepparnötter och vänder de
älskande ryggen. Rådmanskan trycker händerna
mot sitt ömmande modershjärta.