Sida 385

kommer springande uppför trappan. Hon frågar efter
Märta. När det blev väsen i Bondstugan kilade ungen
i väg som en råtta.

"Nå," säger magistern, "varför kilade inte moran
efter?"

Då griper hon honom i skuldran och skakar.
Ögonen gnistra kring stora svarta pupiller som
ögonen på en lokatt.

"Han, spelevinker! Kunde jag lämna Jan! När
de ville sticka honom med knivar. Tattarepacket!
Klockebergarns följe."

"Å, håken," säger magistern. "Var det gamle
Jörgens mening? Den förteg han. Men var nu inte
ledsen för ungen. Henne skall jag finna."

Han stiger ut på yttertrappan och möter sina