Sida 387

illa kramad och slagen. Av Knutsmässostassen
finns knappt mer än Liljas skjorta kvar. Och även
den i trasor.

*

"Nu hör jag," säger Jörgen Siedel. "Nu hör jag
att min redlige granne är i farten. Nu hör jag dig,
Jan."

Han skjuter dottern åt sidan och stiger ut på
golvet.

"Håhå, håhå," skrattar han sitt bullrande skratt.
"Du säger något, dotter. Jag är gammal. Men har
jag lekt så länge kan jag väl leka en stund till. Giv
nu akt, giv nu akt! Jag går som en yngling. Jag
går som Lill-Jörgen skulle ha gått --"

Och verkligen har icke de släpande osäkra