Sida 389

Lille Bourmaister hukar sig hastigt ned. Men
kolossen går förbi utan hot.

*

Mitt i Bondstugan står Jörgen Siedel. Fuller
är han utsövd och kry. Fastän stimmet där är
starkare och vildare än i gränden hörs varje hans
ord.

"Bergsmän och grannar, nu skola vi hjälpas åt.
Det skriver ingen lag för oss om vi icke själva vilja.
Det sitter ingen krämare på sitt kontor och befaller
över våra gruvor. Ont har vi rönt, gott givit igen.
Nu må det vara slut. Slå dem, bergsmän, slå
dem!"

Tattarföljet leder alltjämt leken, väsa sitt jaktrop
med spräckta stämmor. Få vill följa, men i
trängseln är svårt att skilja mellan vän och ovän. Jan