Sida 394

Och han kastar sig handlöst fram över
kämparna. Vän och fiende äro honom lika, byte som
byte, blod som blod.

Jans näve träffar honom under vänstra skuldran
och han faller i en sned båge ned framför Jörgens
fötter.

"Där har du din esping, Jörgen," säger Jan.
"Lek varligt, tjuv, när du leker med ormar."

Men Siedel griper förblindad i högen av vältrande
kroppar, han tjuter som en ulv:

"Släpp mig! Hjälp mig! Jag vill fram! Jag
vill slå honom! Dräpte, dräpte, dräpte. Slå honom!
Räven i Ryglinge."

Plötsligt stillnar han och ser sig häpen och