Sida 405

"Anamma dig, Anders," fräste gumman. "Är
du nu i körsbärsträdet igen din stolle --"

Men Ekmarck sade:

"Jag menar lilla Märta Janse. Är hon kurant?"

"Som en nötkärna. Den gången slogs du för
Kristus, din hedning."

"Nå, då är ju allting bra," sade Anders Ekmarck,
vände sig mot väggen och somnade.

Lugnet var återställt.

Då Klockebergasläden på hemfärd körde mellan
de manshöga, aftonröda drivorna i Lillhammar
begynte kyrkans klockor ringa. Det var dock endast
vesperringning, gällde icke salig bruksherrns stoft.