Sida 408

Kusken säger över axeln:

"Oroa sig inte, husbond. Fram ska vi."

Och han uppmuntrar hästarna.

"Snart är vi hemma. Ett tag till! Så ja. Ser
I inte, att det lyser? Det är Klockeberga. Ett tag
till! Snart är vi framme. Och ett tag till! Så ja."

Jörgen Siedels släde håller framför Klockeberga
port. Kusken stiger ned, drar av sig vantarna och
står en stund eftersinnande med blicken riktad
mot den tunga, mörka ekporten, som långsamt
öppnas.

Han lägger händerna på kistlocket.

"Så ja," säger han. "Nu, husbond, är vi
framme."