Sida 102

kvastbindaren sina kvastar, snickaren sina tråg,
pinnstolar, dragsoffor, piskesnurror och röd- och
blårandiga hästar. Skomakarstånden öppnade sig


som svarta gravar i snön. Gälbgjutarens disk
bågnade under den gedigna bördan, bleckslagarens lätta
gods klirrade och ringde för varje knuff mot det
rangliga bordet. Lärftdukar fladdrade, byxor och
tröjor svängde med tomma ärmar och ben. Från
grusgropen på Söder, där fänaden samlades, trängde
ett stadigt växande sorl. Hästar travade och
grinskade, nöten ramade dovt, piskorna smällde gällt. Allt
till Sankt Knuts ära.

Här och var sågs redan kärliga omfamningar
mellan druckna karlar, medan kvinnorna ännu
gingo oantastade, fritt och ärbart från disk till disk,
prövande varorna. Män med rävskinn och
vargskinn över skuldrorna eller hopknippade vid