Sida 105

Vad gossar är snälla, tänkte Märta, stack handen
i påsen, som var ganska djup. Där kände hon något

som kunde vara fint socker eller mjöl men någon
knäck fann hon inte. Gossen betraktade henne milt
förebrående, bad henne skynda, och Märta trevade
allt ivrigare i mjölet. Plötsligt drog gossen undan
sin påse, och fram från slädar, stånd och diskar
kommo tjogtals med gossar, togo ring kring Märta,
hojtade och skrattade. Hennes hand var blåfärgad
från fingertopparna långt upp på klänningsärmen.
Det blev ett allmänt rop och skratt och borgmästaren
uppe i magistratens sal satte hand bak sitt lomhörda
öra och sade:

"Nu börjas det. Jag har länge befarat
oroligheter bland det lägre folket. Och nu börjas det, mina
herrar."