Sida 108

Stadsfiskalen stod orubblig på sitt träben, som
icke hade ont av kölden, men stadstjänarna gnedo
ivrigt öron och kinder. Norstedts ögon började
rinna, Kulle stack fingrarna i mun, Krok sökte
förgäves dämpa sin skrällande hosta.

Men borgmästaren läste oförtrutet, och när
kungörelserna tröto, hasplade han ur minnet åtskilliga
paragrafer i Svea rikes lag, väl valda och mindre
väl valda. Och kunde detta ha pågått länge, ty
lagboken är tjock och Röösen tröttnade sent eller aldrig
i ämbetets utövande. Till allas båtnad och gagn slog
Carolina Röös upp sitt fönster och ropade:

"Nu kan det vara nog, Rudolf. Kom genast in,
eljest får du tandvärk."

Trumslagaren satte i med en virvel och
magistraten retirerade skyndsamt -- dels för kylans