Sida 109

skull, dels för att icke giva den fräcka populasen tid
att ripostera.

"Det var första duvningen, mina herrar," sade
borgmästaren. "Men vi få nog ge dem flera. Det
är en osedvanlig mängd löst folk i staden. Och jag
kan i förtroende meddela herrarna, att min hustru
nödgats avvisa inte mindre än fyra tiggare, som
bettlade i hennes eget kök."

"Vilken fräckhet," ropade Kullen. "Och dem vill
Krok ge brännvin! Är det herrarna bekant, att
patron Siedel inköpt tre kannor sött kummin och
ett ankare sexgradigt? Inte hos mig, gubevars, utan
hos Carléns. Och alltsammans skall sändas till
gesällhärbärget."

"Betänkligt," mumlade borgmästaren, "högst betänkligt."

Och rådman Kulle log hånfullt mot rådman Norstedt.