Sida 127

tänder, som kunde varit jämnare och vitare. Anders
drog sig försiktigt åt sidan.

"Pretorius," sade han, "far står däruppe på
vägen och vaktar. Men här blåser förbålt kallt.
Jag ska föra er genom tullen nu strax, om I borgar
mig tre knappar till skjortan. Av silver och förgyllda."

"Varför av silver?"

Det visste inte Anders så noga, men fru Gunhild
hade sagt det, och hon visste, vad som passade sig.
Och Lisa-Brita hade också sagt det. Och hon visste,
vad hon ville.

"I kvarteret," sade svärdslukaren.

"Nej, här och strax," bad magistern. "Jag har
en himla brådska."