Sida 143

den spetsiga näsan och den krumma hakan gingo
små ryckiga leenden. Kommerserådet Bourmaister
hade hyst någon fruktan för bruskpatrons
oberäkneliga käpp, men var nu lugnad.


Jörgen Siedel stod utanför Norstedtens hus och
stirrade upp mot vindsfönstren. Magister Ekmarck
sprang ur porten med flygande sulor. Men Jörgen
högg honom i axeln.

"Lille magistern, har spektaklet börjat på vind?
Har hovmarskalken kommit?"

Nej, spektaklet hade icke börjat, och
hovmarskalken hade dessvärre icke anlänt. Magistern hade
eld i frackskörten och ryckte och slet för att komma
loss. Men gubben släpade honom med sig utför
torget.