Bagateller.

Hela natten har hon legat vaken.

Vågorna suga, glucka, kasta sig mot kajens
grovhuggna block och fräsa. I dagbräckningen
mojnar det av. Någonting kastas i vattnet, måsarna
samlas, skria. En dörr slås igen av draget. Någon
ropar. Steg på korridorens matta, går, stannar,
går, stannar. Det är borstaren, som hämtar
gästernas skodon. Klockan är således sex.

Om fem timmar alltså, om fem timmar -

Två år och fem timmar. Två år har hon väntat,
och nu återstår det fem timmar. Hon ligger och
stirrar mot fönstrets ljusgula, lysande gardin. Det
är bättre att ligga så, det är bättre än att stiga upp.
Det är bättre att ligga alldeles tanklös och vänta.
Varje andedrag för honom närmare, det är allt