Sida 329

salen. Dock, i själva dörröppningen stannar herr
ordföranden några ögonblick. Han lägger handen
på konsul Gråbergs skuldra, böjer sig ned och
viskar i hans öra. Han berättar en anekdot, den sista,
den roligaste. Oemotståndligt kittlar den i gubbens
käkar och då herr ordförandens skarpa, leende,

glittrande ögon tycks uppfordra till löje, brister
gubben ut i ett hest skratt. Hela styrelsen ler. Och
så beger det sig att etthundra stirrande, oroliga,
stränga aktieägareögon mötas av den uppbyggligaste
syn i världen - en leende styrelse.

Herr ordföranden intar sin plats, makligt, utan
brådska, nästan en smula nonchalant. Han kastar
en lugn, ljus blick ut över församlingen, nickar
förstulet åt en och annan -

Så lyfter han den allvarsdigra klubban som vore
den en leksak (i hans hem finns ett rum med