Sida 330

leksaker) och börjar tala. Han går till anfall, ty han
vet, att man skall anfalla honom. Talar lugnt, ty
han vet, att man vill oroa honom. Talar stålblankt
hårt, ty han vet, att man vill krossa honom.
Talar kristallrent klart, ty han vet, att klara ord
dölja bättre än dunkla. Vad döljas bör.

Än en, än en annan yttrar sig, men det är
herr ordföranden som talar. Och då klockan lider
mot ett, har han kommit så långt att han kan
ackompanjera sitt tal med energiska slag av
klubban. Punkt för punkt klubbar han igenom besluten.
Klubban i hans hand liknar klockans pendel.

Och gamle Gråberg med knäppta händer och
slutna ögon mumlar för sig själv:

Mycket bra, mycket bra - men hur tusan orkar
han?