Sida 334

bordet mitt i salen sitter gamle Gråberg,
kompanjonen, skälvande av förtrytelse och hes av
ansträngning. Vid den stores entré sjunker gubben
ihop, suckar och muttrar: Nå äntligen.

Herr ordföranden går med raska men tunga och
myndiga steg genom salen. Han knuffas på ett sätt,
som säger: Håll till godo! Och han knuffas på
på ett sätt som säger: Inte illa ment! Så kommer
han fram till bordet, kastar sig obesvärat på en

stol, nickar but0tert till höger och vänster, slår båda
handflatorna i bordskivan, säger:

Nå gubbar! Hur ska vi hat?

Och han talar. Hans röst är det stränga
förnuftets och den godmodiga välviljans. Det gäller
att förebygga en strejk, att träffa ett avtal. Herr
ordföranden är arbetsgivare och talar i egen sak