Sida 337

sig själv. Ledans fåror och gröpper äro rätt lika
sorgens. Behövs blott en lätt retouche. Det är
egentligen en vila -

Och åter förändras scenen. Ett festligt rum, ett
festligt bord, festklädda herrar. En liten
kamratmiddag. En vän lämnar staden, ett avsked alltså
men ett avsked på lek. Stor ommaskering! Ty nu
gäller det framför allt att vara glad och -
naturlig. En vän bland vänner. Vinet ger inspirationen.
Ett kvickt, lysande, sprudlande skåltal - skratt,
sorl. Ena mungipan dras plötsligt ned på ett
besynnerligt sätt. Blott för ett ögonblick. Och om
någon ser grimasen, tar han den blott för en
- grimas.

Och åter en ny scen. Herr ordföranden stiger
uppför en trappa, möter gamla Gråberg. De båda
kompanjonerna bo i samma hus.