Sida 66

gallsprängda ögon, isterhaka. Men unge baron såg
honom så sällan. Och även när han såg honom,
vägrade hans hjärta att erkänna förvandlingen.
Kära far förblev en ung, strålande hjälte.

Och nu var han misstänkt för delaktighet i
kungamord, stadd på flykt, biltog. Om kungen
visste Johan Ludvig föga eller intet. Men han
tänkte:

Vilken kältring till kung måtte det inte ha varit,
eftersom kära far hatade honom. Ack om jag vore
några år äldre! Då hade kanske far tagit mig med
i komplotten. Kanske hade lotten fallit på mig. Far
skulle med stolthet iakttagit, hursom jag icke
tvekade en sekund att offra mitt liv för
fäderneslandets väl.

Vidare tänkte han: