Sida 72

Och åter tänkte han på sitt möderne, den enda
gåva han hade att giva.

Nu hörde han sitt namn nämnas först av
kaplanen, sedan av Blidberg, som öppnade dörren. Han
sköt skrivboken bättre upp i ärmen och tumlade in.
De tre första stegen glömde han och den första
bugningen. Han såg fortfarande i spegeln - fars
blanka, glänsande blå ögon, han såg honom lyfta
armarna, så att puderkappan gled bort från det
gula sidenet, sträcka sina händer över huvudet som
för att gripa sonens huvud och trycka det mot sitt.
Johan Ludvig tog ännu några otympliga,
förfuskade steg och skulle väl ha glömt både den
andra och den tredje bugningen, om icke kaplanen
ingripit. Med en mäktig gest hejdade han sin
discipel, han bugade själv tre gånger och förmådde
gossen att följa exemplet. Under tiden vred sig
baronen ett halvt varv på svängstolen, korsade benen,
knäppte händerna och smålog med sin brokiga mun.