Sida 47

Vid tio- eller elvatiden på natten kom han till
prästgården. Eftersom han hade brått spände han
icke ifrån hästen utan förde endast in den i ett
öppet skjul. Han stod en stund och lyddes vid
husknuten och hörde även nu det taktfasta trampet.

Prästen väcktes. Den sena timmen och Hannes
tillstånd och utseende skrämde honom, men han
bibehöll likväl fattningen. De båda männen satte
sig på fönsterbänken med den brinnande lyktan
emellan sig. Hannes berättade lugnt och i
korthet, hur han handlat mot knektarna och begärde
prästens råd. Sedan han noga betänkt och
övervägt saken sade prästen:

Min mening är, Hannes Anisius, att du handlat
i god tro och bästa avsikt. Hade Gud nådeligen
tillstått knektarna att återvända från kriget, så hade
du förvisso varit karl att giva var man hans rätt.