Sida 349

Var god och anmäl mig för bankchefen.

Då bjuder han henne en stol och börjar
balkonversera, viskande och förtroligt, i den goda
avsikten att så småningom konversera henne bort
från den farliga platsen. Att köra ut vackra Judit
Brahm som man kör ut en vanlig hjälpsökare går
icke an. Sakta och varligt måste man låta henne
förstå, vad hennes frid tillhörer.

Stackars flicka!

Men Judit säger:

Anmäl mig. Jag har redan talat med chefen i
telefon. Han väntar mig.

Och den godsinnade kavaljeren med runt huvud
och runda ögon förvandlas. Han slår ihop klackarna
som en ordinär ordonnans, tar visitkortet