Sida 350

vördnadsfullt mellan fingerspetsarna och försvinner bakom
den gröna filtdörr, som är det allra heligastes sista
insegel.

Fröken Brahm. Var så god.

Inseglet brytes -

Herrn vid fönstret kastar en dyster avundsam
blick över tidningskanten. En av de vördnadsvärda
gamla i soffan tar upp sin klocka, suckar
och säger:

Tror ni att den unga damen blir länge där inne?

Nej, svarar kavaljeren, som nu åter står på huk
framför hyllan med de många facken. Ur fack B
tar han fram ett grått konvolut under vars feta,
svarta promemoria läses i rött: Brahm & C:i.